Jag tänkte bjuda på den här historien idag!
De flesta som känner mig vet att ibland råkar jag ut för skit. Emellanåt blir det hemskt absurt dessutom. Det här är absolut en hemskt absurd historia. Lärdom: ha isdubbar även ute i skogen, när du lägger spår på vintern.
Jag skulle ut med hundarna. Amira är sjukt understimulerad efter operationen så jag tänkte lägga ett spår till henne. Det är ändå ganska snöfattigt i skogarna här nu. Sagt och gjort, band fast hundarna, gick ut i skogen för att lägga spåret. Det är inte så mycket snö och eftersom min hjärna inte alls förknippar "skog" med nyttjandet av isdubbar följde dom inte med. Dessutom skulle det ju vara i lättsam terräng för Amiras skull. Men, den lilla isfläck som fanns i den där skogen lyckades jag ändå pricka!
Jag halkade. Man halkar ibland. Sånt som händer liksom. I skogen brukar jag tycka det är tacksamt att halka för det finns oftast något att hålla tag i liksom, fånga upp sig med så man slipper ramla. Men just här har man i höstas nån gång gallrat ur. Bra för skogen, dåligt för mig!
Det gjorde ont när jag landade. Lite mer ont än det brukar göra, speciellt i vänstra sidan, det gjorde liksom ohyggligt ont insåg jag när jag funderat över saken någon sekund. Faktiskt så ont att jag inte kunde blunda för att jag inte bara ful-halkat, jag har illa-halkat och landat på något opraktiskt.
Avbrytet sly. Det stack upp som nålar och bröts mot mina revben, grävde sig in under huden och där låg jag. Hundarna började skälla och min första tanke som hundägare var: "Här kan jag inte ligga" så jag drog mig lös. Det gjorde ungefär lika ont som det hade gjort att landa på skiten. Och det var blod överallt så jag trodde att pinnarna gått rakt genom kroppen. Med hjälp av mitt bälte och en handske lyckades jag få tryck mot såren, återvände till hundarna och tog mig hem.
Hundarna fick komma in. Jag torkade till och med hjälpligt av dem innan jag fortsatte vidare mot läkarvård. Det konstaterades att jag fått en sårficka på några centimeter under huden, små punkteringssår som fick tejpas igen och ett brutet revben. En massa tur i oturen!
Det var den hundträningen det och nu skaffar jag kevlarväst när jag är ute och går! Inte mycket annat å göra än att försöka igen i morgon, med isdubbar på fötterna den här gången. Nåväl :)
Kommentera