Det där lilla valpmonstret vi haft här hemma har börjat bli stor! Inte bara i storlek utan även till sin person. Han har alltid varit en stor personlighet, men han liksom bara växer. Den senaste veckan har han vid flera tillfällen helt chockat mig med att göra medvetna saker som jag verkligen inte såg komma. Saker som bara faller på plats sådär helt plötsligt. Så jag måste ju berätta om några av hans gyllene höjdpunkter senaste tiden!
1. Utställningen
Vi var för någon helg sedan på hundutställning. En inofficiell i Nordmaling, inget stort och allvarligt, mest för träningens skull. Vi hade under två veckor innan kämpat med valp-pälsen som ställer till med tovor i rasande fart, men precis i lagom tid till den där hunduställningen så landade vi i åtminstone tovfri och glänsande päls, även om det tussade sig här och där. Vi kom till platsen, han brölade och bröstade upp sig en del för att det var så väldigt mycket hundar överallt, men det hade jag väntat mig. Han gav sig ganska fort och lugnade sig när vi kom in i ridhuset. Sen fick vi vänta lääääääänge innan det var vår tur. Kombinerat "ute i väldigt god tid" med "bedömningen tar längre tid än beräknat", blev flera timmars väntan utanför ringen. När det tillslut var vår tur tänkte jag att nåja, han må vara trött nu och lite less, men vi går in och gör vår grej. När vi kliver fram mot domaren är hennes första reaktion "Oj jäklar, det här blir spännande!" följt av "Herregud vad maffig han är!". Åh, hundägarhjärtat smälte ju så klart och Varg började åma sig och göra sig till för han tar varje tillfälle i akt att få Mer Uppmärksamhet! Efter att ha sprungit runt, stått still en stund (han stod otroligt nog stilla flera sekunder i taget!) fick vi ett rungande beröm och en fantastisk kritik! Tyvärr orkade herrn inte stanna till gruppfinalen, jag tror vi hade kommit långt den dagen! Men vi kom hem med lite rosetter och framförallt en hund jag var grymt stolt över. Han är verkligen ett charmtroll som med en snabb blick får folk att bara smälta. Att han sen visade upp sig alldeles fantastiskt bra trots trötthet var definitivt något han gjorde bra! Vår utställningsträning och all träning kring kammning och klippning gav helt klart resultat!
2. Gå fot i sidledes
Varg tycker det är roligt att gå fot. I korta stunder. Om vi inte gör det tråkigt. Vad som gör det tråkigt varierar från gång till gång sådär så att jag inte riktigt följer med. Men en sak har jag lärt mig; blir något för lätt lägger han av. Så jag skulle testa och se om han följa med mig fot om jag klev åt sidan, så det blir lite klurigare. Testade en dag, hunden sittande på vänster sida, tog ett kliv åt höger och... vips hade jag hunden sittande framför mig som ett ljus. Ja just det, vi hade ju börjat med rallylydnadsträningen också, det där med att sitta framför... Nästa steg var att träna med en vägg framför oss så han inte kunde kliva in framför mig. Sagt och gjort, i viadukterna på våra morgonpromenader tränade vi någon dag. Folk tyckte vi var konstiga, Varg tyckte jag var konstig och jo han följde ju med men sådär vidare snyggt var det inte och det såg som sagt var, väldigt konstigt ut att gå i sidledes med sin hund med näsan pekande i en betongvägg XD
En vecka senare, när vi slutat träna sidledesgång för en stund, skulle jag träna efter kvällsjobbet. Tog hunden ur bilen, han satte sig fint bredvid mig och jag tog ett steg åt sidan. Egentligen bara för att det blev så, jag var inte riktigt klar för oss att börja. Vad gör hunden? Jo rak som ett spjut följer han efter åt sidan. Så rak att bak och framben korsade varandra i hans "sidosteppande". Satte sig ner. Demonstrativt, med bogen nästan knuffande i mitt ben. Sen tittade han på mig med den där minen som säger "Ja såg du nu, får jag den där jäkla godisen?". Måste ha varit en tillfällighet tänkte jag. Belöning. Testa igen. Kliver två steg åt sidan. Jo banne mig, hunden följer efter, igen spikrak, hela vägen, sätter sig intill mig. Kräver sin belöning. Jag trodde inte vi lärt oss något alls av att gå i sidledes framför betongväggar men uppenbarligen har den här Guldpojken nu lärt sig att göra det här klockrent. Vi är ett jäkligt bra team!
3. Kurslugnet
Han har fått följa med mig på hundkurs sen i stort sett han var nykommen hem till mig. Vi hade två veckor av uppehåll innan kurserna började och han följde med mig. Hela tiden har han uppfört sig som en Ängel. Lyhörd, tyst, tålmodig, till och med som liten liten valp. Alltid charmat både hundar och kursdeltagare. Strax innan juluppehållet började han dock lägga sig till med en ovana. Att plötsligt kasta sig ut mot en annan hund och skälla. Lite sådär tonårskaxigt. Inget allvarligt menat med det, men stor och svart skrämmer både hundar och folk. Så när jullovet kom kändes det bra att vi skulle ha några veckor att själva träna på det här med att uppföra sig bland andra hundar. Vissa dagar gick det bra, han skötte sig i hundmöten och i grupp, vissa dagar gick det sämre. Sen började de sämre dagarna blir fler än de bättre tills vi inser här hemma att det finns en liten vetefärgad skurk i det här. Varg älskar sin storasyster. Han ser upp till sin storasyster. Han har sett storasyster spänna sig och göra utfall mot andra hundar. Klart han måste försöka det med! Trots att han egentligen inte menar allvar, till skillnad från storasyster. Och trots att han, i löst tillstånd inte har några problem med andra hundar alls. Projekt "göra valpmonstret hundvänlig" påbörjades. Flera promenader utan storasyster med många hundmöten, mycket pedagogik och belöning. Ut och träffa främmande hundar i grupp för koppelpromenader och lek. Allt efter konstens alla regler. Sen började kurserna igen efter jullovet och han fick följa med. Började vråla första sekunden och bråka i kopplet. Jahapp, in med hunden i bilen och sen fick han sitta där. Därefter har han fått vara med korta stunder på vissa kurser, med små grupper. Mest har han fått sitta i bilen och få komma ut i efterhand.
Men så nu ikväll! Valpkurs på G. Inte så stor grupp med trygga valpar. Varg och jag gick på promenad innan kursen och in tanke var att sätta honom i bilen innan vi började. Han har haft några dagar av att se spöken överallt så jag tänkte att det nog inte alls är en bra idé att ha med honom under kursen. När vi kommer tillbaka till bilen har flera valpar redan anlänt. Jag ser hur den här tonåringen sträcker upp sig. Och viftar på svansen? Och gör en lekinvit till en liten valp som verkar peppad. Han skäller en gång, men det är inte samma "jag är stor och läskig"-skallet. Det är ett mjukt "kom vi leker"-skall! Okej, jag måste ju se vad det här är, så han får mängder av beröm, belöning för sitt mjuka kroppspråk. Han ser mot nästa valp och sen... vänder han sig om, tar kontakt med mig och sätter sig. Nu är jag ordentligt ställd! Beröm och godis igen så klart! Det här fortsätter. Hela timmen igenom. De två enda små hoppen i kopplet var enbart för att en valp gav honom intensiva lekinviter. Han svarade på dem. Glad och avslappnad. Inget spänt, inget gruffande och brölande och "se så stor och stark jag är". Bara mjuka fina Varg. Jag höll längst ut i kopplet under hela kursen, han följde med i alla övningar jag visade och däremellan stod han stilla lugnt och tittade på när valparna gjorde sina övningar. Senaste veckorna "slit" har verkligen lönat sig! Oj så bra vi är!
Så, han har gått ifrån att vara Valpmonster till Guldpojke! Han kommer förmodligen vara en slyngel ett bra tag till på olika vis, och hyss hittar han så klart på och kommer alltid att göra! Men han börjar arta sig och bli en riktigt fin, stilig, intelligent kille. Jag ser fram emot våren och sommaren då vi kommer kunna träna lite mer och längre, att få åka till klubben och träna på lydnadsplanen, att få börja tävla så småningom, allt stort och litet!
