Igår tänkte jag en massa. Jag tänker inte ens gå in på en del av allt det jag tänkte. Mycket av det skäms jag för. En del av det gör mig arg. Annat skulle göra andra arga eller irriterade. Men allt det där tänkandet behövdes och nu ska det bara läggas på rätt plats, allt jag kom fram till. Jag fick lite av ett bakslag igår nämligen.
Jag besökte gastrologen igår för att (trodde jag) få svar på varför jag har en mage som inte alls gör som den borde. Men det blev inte bara en till "vi vet inte vad det är, provsvaren är inte entydiga, vi måste fortsätta utredningen", det följdes också av ett "men vi kan i alla fall konstatera att gabapentinet inte alls går ihop med magen så i framtiden ska du låta bli att ta den."
Vad är då gabapentin? För dig som inte hört mig nämna det förut: det är en mirakelmedicin. För mig var det en mirakelmedicin rättare sagt. Egentligen motverkar den epilepsi men eftersom min hosta alltmer börjar på att vara npgot slags nervproblem, har den haft stor effekt på den kroniska hostan. För att ytterligare kunna förklara det här bakslaget: jag har kämpat med min hosta i över tio år snart. Testat alla slags mediciner, sådant som är mot hosta och sådant som inte alls är det. Har det funnits en liten hundradels procentchans att det kanske kan fungera mot hosta har vi testat det. Jag har fått utredningar kring huvudet, hjärtat, magen, öron, näsa, hals och en hel del däremellan för att hitta någon slags orsak till hostan. Så plötsligt kom gabapentinet, dessutom under en period som var jääääättejobbig med en massa besök på akuten osv. Det var som en gudaskänkt gåva verkligen och den gav effekt på bara någon vecka, så pass att jag nästan ibland glömde bort att jag hade hosta!
Och nu. Bort med gabapentinet. Det är en elak medicin, det visste jag ju. Men biverkningarna var lätt hanterbara tyckte jag! Tills magen sa nej och körde ihop sig totalt med febertoppar och blodiga diaréer. Och nu är det bara så att det inte fungerar. Hej då gabapentinet.
Där försvann för en stund igår allt hopp. Men det kom tillbaka. Det är tillbaka. Det suger fortfarande men idag är det inte hopplöst. Idag är jag bara arg på omständigheterna och det är bra. Hopplöshet kan jag inte göra något av annat än att ta mig igenom, men ilska kan jag omforma till handling som gör saker och ting bättre.
Där försvann för en stund igår allt hopp. Men det kom tillbaka. Det är tillbaka. Det suger fortfarande men idag är det inte hopplöst. Idag är jag bara arg på omständigheterna och det är bra. Hopplöshet kan jag inte göra något av annat än att ta mig igenom, men ilska kan jag omforma till handling som gör saker och ting bättre.
I helgen ska jag ta en timme i taget har jag bestämt. Det som är planerat tänker jag göra men utöver det ska jag försöka äta (för när man kräks en massa går man ner i vikt har jag hört), det ska bara vara god mat och en massa choklad däremellan. Jag ska julstäda hemma, inte för att jag måste utan för att jag vill och sen få kunna sätta upp julgardiner och ställa ut adventsstakarna. Julpynta och lyssna på julmusik. Och baka lussekatter! Och jag ska vara för mig själv och jag ska också umgås med folk. Helt enkelt bara vara.
Det är bara att studsa tillbaka helt enkelt! Jag önskar dig en glad första advent, lite sådär i förskott :)
