Nu ska jag berätta om något fantastiskt, som jag känner att jag vill dela med mig innan jag knyter mig för natten.

Nu är jag hemma från sjukhuset. Det är underbart att vara hemma, även om jag som vanligt har alldeles för mycket vilja och alldeles för lite ork. Men så kan det vara och det går över. Nog om det.

Till det fantastiska.

Att ta en alldeles sval dusch.

Vänta, det tar inte slut där.

Att ta en alldeles sval dusch, raka benen, gno huden med tvål, riktigt ordentligt, så att man känner sig riktigt ren och len. Det är skönt. Men häng med nu, för nu kommer vi till den fantastiska delen.

Att kliva ur duschen, öppna fönstret (på andra våningen, ingen insyn tackar som frågar) och känna en ljum sommarbris som får vattendropparna att långsamt torka.

Och när man är nästan torr, gnider man bort den sista fukten med handduken, drar den om sig och går till sin säng. Där kryper man ner med sitt rena nattlinne, och lägger sig ner i sin egna säng (nya sängkläder, jajemen), och så blundar man.

Och precis då, är livet underbart.

Godnatt : )