Den där överskriften ser mer sorgsen ut än vad detta inlägg är ämnat att vara. Men det är vad som passar bäst. Vänta ska du få se :)
Har emellanåt stött på folk som frågar mig om jag inte saknar pojkvän, någon att älska och som älskar mig. Men vet du, det gör jag inte, för att:
Jag har så många att älska redan, och så många som älskar mig. Jag förstår inte varför man måste ha pojkvän eller flickvän för detta. Jo, visst är det en speciell sorts kärlek, men måste den vara bättre än kärleken man har till sina vänner? Sin familj? Eller för den delen, kärleken till sig själv...
Så ofta jag bara kan och kommer på det, stannar jag upp i mitt liv och ser på vilka jag delar det med. För även om jag kanske inte har en pojkvän, finns det så många som finns i mitt liv, som delar mina upplevelser med mig. Jag har så fantastiska människor där, som finns vid mina sida i vått och torrt. Som skämtar med mig, blir förbannad med mig, gråter med mig. Jag har vänner som vet precis vad de ska säga, och vänner som vet precis vad de ska göra. Jag har vänner som är galna, som jag, eller som är annorlunda men på rätt sätt.
Varje kväll då jag går och lägger mig, går jag igenom dagen för att minnas de där stunderna, om det så bara fanns en enda, då jag mött någon, talat med någon, delat något med vänner eller familj. Ett telefonsamtal, ett möte eller bara ett sms, som påminner mig om vilka underbara, galna, speciella människor jag känner :D Allt annat som fått mig att bli ledsen eller arg, glömmer jag bort för en stund. Det gör mig trygg och glad.
En blogg handlar mycket om en själv, men detta vill jag tillägna mina vänner och min familj, ta åt dig:
Du är speciell i mina ögon. Du får mig att känna mig glad och uppskattad, älskad och ihågkommen. Du inspirerar mig att fortsätta, oavsett hinder. Du inspirerar mig att skapa, och att skratta. Det finns få som kan göra mig så irriterad som du, men det är för att jag bryr mig så mycket, om hur du mår, känner, och vad du tycker och gör. Du är min förebild. Du är vacker och stark, oavsett hur du ser ut eller vad du gör, för du är en människa som jag älskar och håller av.
Tack för alla gånger du ställt upp och hjälpt mig, och alla gånger jag fått ställa upp och hjälpa dig. Tack för galenskaper, för inspiration, för drivkraft.
Har emellanåt stött på folk som frågar mig om jag inte saknar pojkvän, någon att älska och som älskar mig. Men vet du, det gör jag inte, för att:
Jag har så många att älska redan, och så många som älskar mig. Jag förstår inte varför man måste ha pojkvän eller flickvän för detta. Jo, visst är det en speciell sorts kärlek, men måste den vara bättre än kärleken man har till sina vänner? Sin familj? Eller för den delen, kärleken till sig själv...
Så ofta jag bara kan och kommer på det, stannar jag upp i mitt liv och ser på vilka jag delar det med. För även om jag kanske inte har en pojkvän, finns det så många som finns i mitt liv, som delar mina upplevelser med mig. Jag har så fantastiska människor där, som finns vid mina sida i vått och torrt. Som skämtar med mig, blir förbannad med mig, gråter med mig. Jag har vänner som vet precis vad de ska säga, och vänner som vet precis vad de ska göra. Jag har vänner som är galna, som jag, eller som är annorlunda men på rätt sätt.
Varje kväll då jag går och lägger mig, går jag igenom dagen för att minnas de där stunderna, om det så bara fanns en enda, då jag mött någon, talat med någon, delat något med vänner eller familj. Ett telefonsamtal, ett möte eller bara ett sms, som påminner mig om vilka underbara, galna, speciella människor jag känner :D Allt annat som fått mig att bli ledsen eller arg, glömmer jag bort för en stund. Det gör mig trygg och glad.
En blogg handlar mycket om en själv, men detta vill jag tillägna mina vänner och min familj, ta åt dig:
Du är speciell i mina ögon. Du får mig att känna mig glad och uppskattad, älskad och ihågkommen. Du inspirerar mig att fortsätta, oavsett hinder. Du inspirerar mig att skapa, och att skratta. Det finns få som kan göra mig så irriterad som du, men det är för att jag bryr mig så mycket, om hur du mår, känner, och vad du tycker och gör. Du är min förebild. Du är vacker och stark, oavsett hur du ser ut eller vad du gör, för du är en människa som jag älskar och håller av.
Tack för alla gånger du ställt upp och hjälpt mig, och alla gånger jag fått ställa upp och hjälpa dig. Tack för galenskaper, för inspiration, för drivkraft.
Jag må vara en ensamvarg och nöjd med det, men jag är aldrig, aldrig övergiven, tack vare dig!
