Ja, nu äntligen!
Kontroll över livet och tillvaron igen, inte längre en slav under känslor och obehag! Det där lät mer dramatiskt än det egentligen är... Men såhär; det har ju varit lite tufft till vardags senaste månaden, kanske lite mer. Mediciner härs och tvärs, sjukhuset, behandlingar kombinerat med jobb och hundträningar och veterinärbesök och det ena med det tredje, lite för lite sömn på det och allmänt strul i kroppen! Var för sig hade nog allt det där gått alldeles toppen men i samma gryta blir det lite för många ingredienser för att något ska kunna smaka bra, så att säga.
Nu har jag börjat landa efter alla förändringar och vardagen känns lite tryggare, lite mysigare, även om allt strulande och vardagspusslande fortfarande finns kvar!
Det som varit allra värst, och fortfarande är galet besvärande, är den här djupt störda magen jag lever med. Tidigare såg jag den som en hormonell tonåring, nu beter den sig mer som en schizofren mentalpatient. Senaste tre veckorna har inget fungerat som det ska, och även om jag har bra dagar och det ibland går bra att få äta som folk och sådär, har den sen kraschat ihop (jag ser alltid framför mig ett svampmoln efter en atombomb som sprängts i magtrakten :P). Tack vare fantastiskt fina läkare på vårdcentralen, som faktiskt lyssnat och tagit till sig att det här är förbannat irriterande, har lite utredningar kring det här skett.
Med magar kan man vara som mest säker på en sak och det är att man aldrig riktigt kan vara säker på att man vet varför den gör som den gör. Men nu har vi alla fall kunnat hitta en eventuell bov i draman (jag misstänkar att det mesta jag stoppar i mig i medicinväg är en bov). Den fantastiska mirakelmedicinen Gabapentin är mest troligt den som gått lös på magen med en stor klubba och försökt ha ihjäl den! Därför har gabapentinet nu tagist bort helt och hållet. Lite nervöst, eftersom jag vet att hostan så desperat vill kika fram när jag inte tar mirakelmedicinen.
Men just precis nu tar jag nog hellre hosta och hostmediciner framför att sova på toalettgolvet och leva på majsvälling! Så roligt är det inte att leva på välling och vätskeersättning, inte heller är det speciellt roligt att inte orka cykla utan att bli darrig i benen av snabba viktnedgångar. Här satt jag och trodde att cytostatika och strålning skulle leda till viktnedgång, men se så fel jag hade! Mage som bryter ihop stup i kvarten och hatar mat däremot, är mycket effektivt för viktnedgång.
När jag igår insåg att jag börjar närma mig en vikt jag hade typ i högstadiet och stadigt kilar neråt i klädstorlekar kände jag att det fick vara nog. Faktiskt! Jag kanske inte kan äta precis som jag vill eller hur jag vill, men jag kan göra något i alla fall.
Därför var jag idag duktig. Morgonen bestod i att kontakta diverse läkare och dietisten och lite annat folk för att få klartecken från alla håll: får jag börja träna igen? Och ja! Inga infektioner i kroppen, den är i krasst skick men det är ju inte alls underligt... Fritt fram att börja träna! Jaha tänker du, smart att träna när man går ner. Och det är sant. Till en början. Jag går alltid ner ett kilo eller två till en början, men det får jag väl ta. För sen stabiliseras det. Med träningen får jag dessutom bättre koll på kroppen, större närvaro i mig själv, den fungerar lite bättre än utan träning och rent allmänt mår jag bättre även om allt inte är som det ska. Givetvis ska jag inte träna som en galning, men banne mig, lite träning nån dag i veckan kommer bara göra gott! Min stora förhoppning är att den ska balansera upp magen också, efter medicinen. Jag brukar bli hungrigare när jag tränar vilket gör det betydligt lättare att äta även om man vet att det gör lite ont och är lite krångligt sen.
Idag var jag ute på en liten springrunda i skogen med hundarna. Jag har sedan kunnat äta alla måltider man bör få i sig under en dag och ja, magen hatar mig men det fungerar! Så nu fortsätter jag, försöker vända det rätt igen. För jag vet ju att jag kan och att det blir bra tillslut. Det blir liksom alltid det :)
För att göra det tydligt att jag nu strukturerar upp tillvaron för mer lycka och glädje, har jag storstädat hela lägenheten och organiserat upp ett förråd. Ibland är man duktig!
Studsa uppåt, framåt och vidare liksom!
(och spana in de nya glasögonen!)
