För en tid sedan avled min farmor. Hon hette Carin. Med K egentligen men hon stavade alltid sitt namn med C. Jag vill få berätta om min farmor. Vad hon betydde för mig och vad hon lärde mig. Det kommer antagligen inte bli ett långt inlägg, eftersom jag redan nu känner tårarna bränna bakom ögonen. Men jag vill få berätta om henne, hur viktig hon var för mig och hur fantastisk hon var.
Så länge jag kan minnas har farmor alltid funnits där. När jag var liten och hade tråkigt kunde jag ringa farmor och hon kom ut och vi lekte tillsammans. När jag blev äldre var hon personen jag ringde när jag hade varit med om något roligt, eller när jag kände mig ensam eller orolig. Att prata med farmor var alltid gemytligt och hemtrevligt. Ibland kunde vi prata flera gånger i veckan, ibland kunde det dröja flera veckor, nästan månader men det gjorde aldrig någon skillnad.
Hon var okomplicerad, min farmor. Tyckte om sin trädgård (åh så fantastisk den var!). Reste runt i världen och knackade sten som amatörgeolog. Hon älskade djur och natur i största allmänhet. Jag visste att när jag kom hem till henne, oavsett tid på dygnet, skulle hon fråga om jag var hungrig och om vare sig jag var hungrig eller ej så blev det alltid något. En kopp te. Farmor älskade te. Hon drack nästan inget annat än just te. Hon bakade och lagade mat. Alla var välkomna hem till henne och hon hade alltid tid över för att prata och fika tycktes det.
När jag var liten tog hon med oss ut på utflykter. Jag har varit i alla tänkbara miljöer. Klättrat i berg, utforskat grottor, knallat runt på tallhedar och i myrmark, utforskat hav och sjöar från båt och från stränder. Vi har letat sten och svamp och bär ute i skogen, följt djurspår, sökt fåglar med kikare och jagat ödlor och grodor. Det spelade ingen roll vilket väder det var, vilken tid på året så var vi alltid ute på något vis. Gick och utforskade naturen runt oss. Farmor stannade alltid upp vid små detaljer som var roliga eller annorlunda. Mossa på en sten som formade ett ansikte. Ett träd som vridit sig av ålder på ett annorlunda vis. En färgrann blomma som kikat fram i gammalt gräs.
Hon sparade på allt och hade förmågan att använda sig av allt på kluriga vis. Jag vet att hon själv inte såg sig varken kreativ eller finurlig, men det var hon. Min faster och pappa är precis lika finurliga! Farmor lärde mig att det fanns inte riktigt problem, bara större och mindre utmaningar och att det handlar om hur man ser på dem och inte vad de innehåller.
Min farmor lärde mig väldigt mycket. Pappa har alltid sagt att jag är "farmoriserad". För att jag också dricker te, och har gjort sedan jag var ganska ung. Att jag också plockade på mig stenar och andra saker i naturen jag tyckte var fina och stoppade i fickan. Att jag har samma idéer och samma förmåga till "mångsyssleri" som farmor hade. Att jag, precis som farmor fotograferar i tid och otid, stort och smått, allt som råkar komma i min väg. Och till det jag kan bara säga att jag inte önskar vara något annat.
Jag tror att den största gåvan min farmor gett mig och min familj, är den enorma kärlek och värme hon bar på. Det var en villkorslös kärlek där jag visste att oavsett vad som hände, oavsett vem jag var eller vart jag hamnade så älskade hon mig innerligt. Hon tog sig alltid tid att lyssna, hon ansträngde sig alltid för att förstå och sätta sig in i sådant hon inte var insatt i. Hon gladdes helhjärtat åt framgångar, vare sig hon förstod vad det handlade om eller inte. Hon hade alltid en plats, alltid en tid över när någon behövde henne, vare sig det var familj, bekanta eller främlingar. Hon levde sitt liv fullt ut, och jag hoppas att jag kan följa hennes exempel. Vara lika varm och öppen som min farmor var, leva lika fullt ut och njuta. Våga som hon gjorde, även på sina äldre dagar.
Jag har dagar och nätter då jag saknar henne så det bränner i kroppen, då tårarna rinner hejdlöst. Men hur ledsen jag än är över att hon inte längre finns där, har hon lämnat så många minnen, så mycket glädje att jag bara kan känna mig varm. Jag är lyckligt lottad som fått ha en så fantastisk farmor och jag kommer alltid att bära med mig allt hon gett mig. Hon kommer alltid vara en förebild och hon kommer alltid finnas med mig i allt jag gör.
