Så jag får göra det jag kan nu, med hjärta och eftertanke. Tar cykeln till alla de hundkurser det är möjligt att cykla till. Använda mig av mail istället för snigelpost för att spara på papper. Respektera hundarna som individer och se hundägarnas mål och önskningar.
Jättelänge har jag gått och känt att jag inte vill vara en del av ett galet konsumerande. Att jag säljer saker som inte har något värde eller mening utan bara säljs för pengarnas skull. Det är inte därför jag håller på, för att bli snuskigt rik. Jag vill bara få överleva, och om det dessutom kan få mina kunder glada är det dessutom dubbelt så bra!
Så jag återanvänder saker. Porslin och tyg. Allt jag sytt hittils är sytt i tyger som är köpta på loppisar eller har getts till mig av folk inte velat ha tygerna själva.
Jag vill att det liksom ska kännas bra i slutänden, för både mig och kunden. Att det man får hem är "miljövänligt" och har tanke och omsorg bakom sig. Ta en mugg till exempel: jag har då själv gått/cyklat till affären och sökt efter koppar som är fina och passar att måla på, inte bara suttit vid en dator och knappat in ett antal koppar som massproduceras någonstans och skickas hem på posten. Jag tar hem den på mina egna ben, tvättar av den och målar den. Jag kan inte annat än att måla med hjärtat, det kanske låter jätte-cheesy men jag kan inte förklara det på annat vis. Jag har aldrig kunna målat tekniskt, det kommer alltid inifrån och jag går alltid upp till 100% i det jag gör, tills det är klart. Det finns en del av min glädje i varje målning eller teckning jag gör. Sedan bränner jag den, förpackar den och skickar till kunden. Koppen som kunden får hem är personlig, det kommer bara finnas en sån i hela världen och den har en historia.
Och det känns rätt nu. Det är såhär jag vill ha det. Ska jag tjäna mitt leverbröd på att sälja saker (bland annat), vill jag att det ska vara med en tanke och en känsla, det ska finnas kvalité i det och en respekt för miljö och alla personer som befinner sig i kedjan från början till slut.
