My Blue Demon

 

Jag försöker våga saker så mycket som möjligt. Och jag lyckas ofta! Jag har vågat klättra uppför Skuleberget trots min hemska höjdrädsla. Jag har vågat starta eget företag för att jag vågar sträva mot mina drömmar. Jag har vågat göra nya saker inom lajv jag inte gjort tidigare och vågat säga saker som jag tidigare inte hade vågat alls. 

 

Jag tror starkt på att man kommer långt på att våga förändra saker och ting i sitt liv. Att vara flexibel (ett mycket bra ord för övrigt!) och att våga ta bort/lägga till saker i sitt liv, hur stort eller litet det än må vara. Igår eftermiddag fick jag en mental härdsmälta över att kladdkaka smakade jord. För om ni inte hängt med och förstått det vid det här laget, är kladdkaka något av en veckotradition. Jag äter knappt alls godis längre eftersom jag varje fredag bakar min kladdkaka. det är min belöning för en veckas slit och kamp. För min vardag är lite av en kamp ibland. 

    Jag har dessutom kladdkaka som en slags "hållplats". Om något är väldigt jobbigt en dag kan en kopp te, lite kladdkaka och sällskap vara något att se fram emot, även om det inte är stort. Men det är något i alla fall. 

 

Så, när kladdkakan smakade jord var jag redo att slänga ugnsformen över balkongräcket. Efter lite rantande i telefon insåg jag att jo, det är bara att våga släppa taget om det just nu, släppa taget om min kladdkaka. Visst kan jag väl äta kladdkaka ändå men det blir knappast någon njutning i det. Dessutom ser ju kladdkaka ut som uppblött blomjord, så det gör det ännu mindre aptitligt. 

 

Alltså, det kanske inte verkar vara mycket för dig, men mitt sätt att hantera svåra saker på har alltid varit att hitta något roligt eller trevligt att hänga upp sig på, se fram emot och tänka på istället för allt som är så jobbigt. Jag hanterar mina jobbiga stunder och alla jobbiga känslor mycket bättre när jag inte behöver ha näsan i det. Därför är kladdkakan viktig och därför var det så surt att det smakade jord. 

 

Utmaningen nu är alltså att våga släppa det och hitta något annat. Något som jag kan se fram emot och som jag gör för mig själv. Något som inte är matrelaterat givetvis (för allt utom ärtsoppa och pannkakor smakar mest jord). 

 

Men det är inte bara kladdkaka jag ska släppa och våga vara utan. Det finns annat också i livet som jag kanske hållit fast vid nu, som en tröst eller trygghet utan att det faktiskt kunnat vara det. Och i längden tror jag det skadar mer än det gör nytta - att hålla fast vid något och inte våga släppa bara för att det tidigare varit tryggt eller bara blivit en vana. Jag kommer framåt genom att våga förändras. Att våga överhuvudtaget. 

 

Nu ska jag våga mig på en kopp te! Sen våga starta upp en spårkurs i Ulvens. För vet ni vad, när man vågar och uppnår något, växer man och inget kan få en att känna sig så stolt och stark som att våga och genomföra! 

Hur som helst; studsa vidare!