My Blue Demon

Länge länge har jag suttit vid mitt skrivbord och i min skrivbordsstol och tänkt: 

 

"Jo, det här går riktigt bra. Jag trivs här." 

 

Jag tänker det aktivt varje gång jag sitter här i stolen och varje gång säger min kropp: 

 

"Du fattar ju inte vad du pratar om!" 

Jag är väldigt bra på att lyssna på min kropp. Nästan jämnt. Men för att skaffa en bättre arbetsmiljö här hemma behöver jag stöka undan allt  det hör skrivbordet, hitta nån som vill ha det och stolen, beställa nytt och sätta ihop och ställa upp och ordna... Så mycket jobb. Så det har varit lättare att säga: 

 

"Jo det här går riktigt bra. Jag trivs här." 

 

Nu måste jag bara inse att jag sitter en stor del av mina dagar här vid datorn. Och efter bara någon dag börjar ryggen kännas. Och axlarna gör ont. Nacken ska vi inte prata om. Benen tycker stolen är för platt. Skrivbordet är lite för litet och en centimeter för högt. 

Nu måste jag inse. Nej det går inte bra och nej jag trivs inte vid mitt skrivbord eller på min kontrosstol. Jag måste göra något åt det här. Ta tjuren vid hornen. Kliva upp från kontorsstolen och ta tag i problemet. Klippa mig och skaffa mig ett jobb. Nej just ja, redan klippt och jobbar som tusan! 

Nu ska det bli ändring!