My Blue Demon

 

Det är bärplockning som upptar en stor del av min tankeverksamhet just nu. Hur blev det såhär?! För bara något år sedan kunde jag inte alls se fördelarna med att krypa runt i skogen och jagas av mygg för lite bär. 

 

I år är det annorlunda. Igår plockade jag smultron (några stycken och åt upp dem på en gång!) och hallon i massor på vägen hem från jobbet. Det växer en hel del hallonbuskar efter promenadstigen på Teg och Ön så jag passade på att plocka med mig lite när jag och hunden ändå passerade. Eftersom jag inte hade med något att lägga bären i fick jag använda mig av en hundpåse som låg i ryggsäcken. Hur praktiskt som helst! Plockade en massa "farmor-poäng" på den promenaden. Och för den som inte vet vad det är så är det pappas påhitt. Allt jag gör som farmor också gör ger mig "farmor-poäng". Dricker te flera gånger om dagen, pratar med mig själv, är tankspridd... Nu plockar jag bär i saker jag har med mig bara för att det fanns möjlighet till det. Jag hade nog stått där än idag och plockat om inte Amiras tålamod tröt och vi fick bege oss hem. 

 

Jag hann i stort sett bara äta lite, sen kunde jag inte bärga mig! Ut i blåbärsskogen begav jag mig, utrustad med myggmedel och en stor bunke. Det fanns inte enormt med blåbär men nog för att det skulle räcka till sylt. Mer hallon hittade jag också! Åh, denna lycka! 

 

När startade denna bärmani då? Var kommer den ifrån? Det var väl egentligen bara en tidsfråga. Jag är uppvuxen med att plocka saker i naturen. Bär, svamp, sten... Farmor har tagit med mig och brorsan på otaliga utflykter där vi slagits mot allehanda insekter, väder och vind och växter för att ta oss fram till vad som nu än skulle plockas. Mamma och mormor är nog också att beskylla för denna bärmani! Även dem har jag följt med, ut på myrar och in i djupaste skogar på jakt efter blåbär och lingon. 

Gårdagens blåbärsplockande kantades av hårda mygg-strider där jag med myggmedel och kläder försökte hålla dem på avstånd och de på sin kant gjorde allt för att hitta den där lilla fläcken hud som inte var indränkt i myggift eller tyg. Det var helt klart en strid på liv och död som jag med glädje kan säga att jag vann!

 

Jag går in i en slags bärplockarbubbla när jag är ute. Det är så skönt, avslappnande på något vis. Igår var i det närmaste en religiös upplevelse! Mycket landade och hittade sina respektive platser i mitt huvud och tillslut var jag inte medveten om varken mygg som surrade runt mig eller regnet som ibland föll. Det var jag, blåbärsriset och inget mer. Gick att tänka klart på allt och gick att se saker för var de är och inget annat. Svårt att förklara, men härligt var det i alla fall. Jag cyklade hem sen med blåbär och hallon i bunken och med ett fånigt leende på läpparna. En bra bärplockardag! Reslutatet blev drottningssylt sedan på kvällen. Underbart gott! I morgon väntar ännu en bärplockardag, ser fram emot det! Då ska Amiras tålamod och bärplockaregenskaper testas på riktigt!