Idag sitter jag och planerar året. Jag insåg att en massa projekt låg och väntade på att jag skulle uppmärksamma dem. Välja vilka projekt som blir av i år och vilka som flyttas till nästa år.
Det här gör jag i början av varje nytt år. Och varje gång ser jag almanackan fyllas upp, helger som löser av varandra. Antingen är det jobb, resor eller så är det något arrangemang jag ska hålla i. Och jag brukar alltid få en klump i magen och en känsla av smygande panik över hur mycket jag vill hinna med och göra, hur mycket pengar det kommer gå och i slutänden börjar jag stryka undan sådant som kommer lite längre ner i prioriteringsskalan av en ologisk rädsla över att inte räcka till.
Nu sitter jag här och ser på alla dom stora projekt som ska tas an i år, inklusive annat spännande som händer i livet, och jag känner mig
Glad
Upprymd
Förväntansfull
Awesome
Framförallt Awesome. Jag känner ingen rädsla inför att göra något av det här. Jag känner inte energin rinna iväg över allt förväntat arbete. över pengarna som kommer gå åt. Jag ser bara fram emot det. Något har förändrats sista månaderna. Något som försvunnit, en liten demon i mitt huvud som säger "du är sjuk, du är svag, du gör inget vettigt och det är bättre du håller dig hemma". Den finns inte där. Den är borta.
Idag är en större dag än jag trodde att det skulle vara. Det är dagen då den elaka lilla rösten försvann. Fucking. Awesome (om ni ursäktar språkvalet). Jag driver eget företag i precis det jag vill göra, har ett fantastiskt liv, jag står på egna ben. Jag har tagit mig igenom olika sorters helveten för att hamna här och nu kan jag klappa mig på axeln, sträcka på ryggen och ge fingret åt allt som kommer ivägen.
I år kommer bli ett år av fantastiska upplevelser och lärdomar. Peppen är på topp!
