Jag hade kunnat sova nu. Istället har jag en hög er myror och slemblobbar som springer upp och ner mellan munnen och lungorna. Det kliar som hundra myggbett i varenda cell i luftvägarna. Varför? Rökare.
Ja, det är ännu ett "såhär mycket avskyr jag rökning"- inlägg.
Så jävla less. Jag hade kunnat sova riktigt gott för jag är riktigt riktigt trött efter en fin dag ute på hunduställningen i Vännäs. Jag tycker om att vara ute på sånt här. människor hundar, intressanta samtal, spänningen och pysslet runt allt. Förutom en sak.
Rökare.
Jag skulle betala dyra pengar för att få rökförbud på allmänna platser och öppna arrangemang. För det räcker med en cigarett. En enda för att det ska rubba den mycket mycket ömtåliga balans som min kropp håller sig till, för att tippa nervsignalerna från "hyggligt speedade" till "skållade ekorrar på koffeinspeed". Det kliar så intensivt att jag inte kan tänka på något annat än desperata sätt att få det att sluta. Som gör att jag med glädje sväljer skålhett vatten, eller isbitar, tar större mänder av mina mediciner än jag borde.
"Åh, ja jag minns en gång när jag var förkyld och fick en hemsk hosta..." Nej det är inte som den förkylningshostan! Det var säkert jobbigt, det säger jag inget om, men den här hostan håller på tills jag hostar sönder revben, luftvägar, hostar blod, spyr, svimmar, blöder näsblod. Har du hostat dig till näsblod någon gång? Den pressar upp pulsen på en nivå jag inte skulle kunna göra med någon träning i världen, trycker ihop kroppen så hårt att hjärtat och lungorna inte får nog med blod, lägger så mycket tyngd på luftvägarna att de tillslut täpper igen och när det äntligen äntligen ger sig, antingen för att den killande känslan bytts ut till ren brännande smärta eller för att kroppen helt enkelt inte längre orkar reagera på det har jag ont överallt. I flera dagar. Maten smakar blod och om jag utsätter luftvägarna för minsta lilla ansträngning, som att typ andas, slungas vi tillbaka i samma loop.
Det är vad en cigarett vid fel tidpunkt ger mig. Jag hatar rökning, inte på grund av någon princip, utan av den enkla anledningen att det kastar mitt liv in i en hemsk kamp som jag vet slutar i många dagar av återhämtning för att komma tillbaka. Att befinna sig på en plats där människor, vem som helst kan tänkas röka vart som helst, är som att vandra runt på ett minfält. Och jag vet att jag kommer trampa på en förr eller senare, jag hoppas bara att skadan av det kommer vara minimal.
Jag är så jävla förbannad. Så förbannad över att en cigarett kan förstöra så mycket. Och det gör mig så förbannad att många som röker är både blinda och döva för hälsofaran rökning innebär, (och börja inte ens, det finns såååå mycket forskning som säger att det är dåligt!) hos sig själva men framförallt hos andra. För, rökaren har valt det själv. Valt att börja röka och sen fortsätta med det. Jag valde aldrig!! Jag har inte valt att andas in någon annans äckliga cigarettrök. Andra icke-rökare har inte valt att andas in någon annans äckliga cigarettrök! Alla rökare borde ge fan i att röka i stora samlingar av människor och djur, det är fel på så många punkter!
I morgon ska jag ut igen. Jag ser fram emot det. Det kommer bli en dag på lite sömn, jag kommer antagligen vara ganska trött och i morgonkväll kommer jag antagligen befinna mig i samma situation som nu. Men jag tänker inte sitta hemma och uggla. Jag vägrar tillåta jävla rökningen att förhindra mig komma ut. Jag får ta konsekvenserna helt enkelt, det är värt upplevelsen. Men banne mig om det inte en dag kan få vara så att jag kan få vandra runt bland en massa människor och känna mig trygg med att ingen röker där. Att det inte finns en endaste cigarett att oroa sig för.
Jävla rökning. Förbannade cigaretter. Åt helvete.
Och en get på det...
