Jag skulle kunna skriva om min pissiga dag, men ger inte mer än att jag förevigar den för framtiden och det förtjänar den inte. Istället ska jag skriva om något som jag tänkt på idag och som slutat i dagens lärdom.
Fånga dagen, lev i nuet, uppskatta de små ögonblicken i livet osv, alla sådana uttryck har jag alltid tagit bokstavligt. Men idag när allt var som jävligast tänkte jag: hur i helvete ska man egentligen kunna ta vara på alla stunder i dagen? Här kommer några exempel:
1. Jag vaknar på morgonen av en stor tass i mitt ansikte, tillsammans med en nos omgivet av blött skägg. Mm, hundandedräkt, hur lycklig är inte jag som får vakna av sådan sällan luktad paradisdoft och vem har inte drömt om vått skäggmys på morgontimmarna (en timme innan väckarklockan ska ringa!). För att inte tala om den ömhet och värme han sprider med sina kärleksfulla labbar i mitt ansikte.
Jag är mycket tacksam över min fantastiska best till hund, men har fortfarande aningen svårt för att uppskatta den sortens väckning då min hund påstår sig vara hungrig nog för att kunna svälja solen hel, nu! Och dessutom en timme innan han egentligen ska ha mat..
2. Tandborstning. Där står jag, morgonrufsig i håret, luktar av hundandedräkt och surt skägg, lätt vinögd vid badrumsspegeln och borstar mina tänder med eltandborsten skänkt av gudarna, polerar dem med silkeskräm utvunnen från den sköraste blomma plockad på en bergstopp i Mongoliet...
Eller så inte. Det är en eltandborste. Den är effektiv och låter mycket, jag är glad att jag har den, men borsta tänderna är något jag gör varje dag, två gånger om dagen till och med, och mer spännande än att trycka på knappen, lyssna på borstens "brrrr" och sedan stänga av den är det inte.
3. Gå på toaletten. Man sätter sig ner på den ljuva sittsen av vitaste marmor för att rena sin kropp och hitta nya... nej, jag kan inte ens fortsätta. Att gå på toaletten är något man gör, flera gånger på en dag, det är inte speciellt mycket att ta tillvara på där, även om jag hade haft dasspapper i silke och suttit på en toastol av marmor. Om det finns något tillfälle som är speciellt att njuta av när det gäller toabesök, så är det väl de gångerna man trodde att man skulle sprängas om man inte fick pissa, och det finns ju inte mycket som slår att få sätta sig på toa just då, men tack och lov är det ingen vana jag har inför varje toabesök, och alltså är det en ganska så opretantiös och ytterst vardaglig grej man gör varje dag, utan att lägga större vikt vid det.
4. Köra över en mask med cykeln. Ja, nu drar jag det här till det yttersta. Om man ska leva i nuet och fånga dagen och njuta av allt hela tiden, så innebär det också det lilla tillfälle som man sitter på cykeln, rullar fram länsgmed gångvägen och inser att det inte alls är en gren på vägen utan en mask, och inser sedan att det är försent att svänga undan, acceptera detta och köra över masken. Det låter ibland lite konstigt, det fastnar mask på däcket och man hinner tänka: "fan" innan man glömmer bort hela händelsen, och det är inget man berättar för arbetskamraterna när man kommer till jobbet ("vet ni, idag när jag cyklade hit, då körde jag på en mask! Ni skulle ha sett...!) Visst skulle jag kunna börja reflektera över djupare frågor som rör människan och naturen blablabla, men i själva verket är det bara en mask som blir mos under ett cykeldäck. Punkt.
Dagen är fylld av ögonblick som helt enkelt inte är så njutbara, och man kan ju faktiskt inte njuta av allt hela tiden. Att fånga dagen måste istället innebära att man tar upp allt som påverkat en på ett eller annat sätt, bra eller dåligt, och lär sig av det. Att leva i nuet måste innebära att man ser det som händer här och nu, men det betyder inte att man alltid måste göra det till en grej. Uppsaktta de små ögonblicken, det måste betyda att man uppskattar de små ögonblick man väljer att uppskatta, och inte att man ska uppskatta alla ögonblick under hela dagen (uppskattar inte hundtass i mitt ansikte, eller mask på mitt cykeldäck tex).
Så dagens lärdom: Carpe Diem för all del, men man får faktiskt välja vad man ska "carpa" i sitt "diem" ; ) God natt!
Fånga dagen, lev i nuet, uppskatta de små ögonblicken i livet osv, alla sådana uttryck har jag alltid tagit bokstavligt. Men idag när allt var som jävligast tänkte jag: hur i helvete ska man egentligen kunna ta vara på alla stunder i dagen? Här kommer några exempel:
1. Jag vaknar på morgonen av en stor tass i mitt ansikte, tillsammans med en nos omgivet av blött skägg. Mm, hundandedräkt, hur lycklig är inte jag som får vakna av sådan sällan luktad paradisdoft och vem har inte drömt om vått skäggmys på morgontimmarna (en timme innan väckarklockan ska ringa!). För att inte tala om den ömhet och värme han sprider med sina kärleksfulla labbar i mitt ansikte.
Jag är mycket tacksam över min fantastiska best till hund, men har fortfarande aningen svårt för att uppskatta den sortens väckning då min hund påstår sig vara hungrig nog för att kunna svälja solen hel, nu! Och dessutom en timme innan han egentligen ska ha mat..
2. Tandborstning. Där står jag, morgonrufsig i håret, luktar av hundandedräkt och surt skägg, lätt vinögd vid badrumsspegeln och borstar mina tänder med eltandborsten skänkt av gudarna, polerar dem med silkeskräm utvunnen från den sköraste blomma plockad på en bergstopp i Mongoliet...
Eller så inte. Det är en eltandborste. Den är effektiv och låter mycket, jag är glad att jag har den, men borsta tänderna är något jag gör varje dag, två gånger om dagen till och med, och mer spännande än att trycka på knappen, lyssna på borstens "brrrr" och sedan stänga av den är det inte.
3. Gå på toaletten. Man sätter sig ner på den ljuva sittsen av vitaste marmor för att rena sin kropp och hitta nya... nej, jag kan inte ens fortsätta. Att gå på toaletten är något man gör, flera gånger på en dag, det är inte speciellt mycket att ta tillvara på där, även om jag hade haft dasspapper i silke och suttit på en toastol av marmor. Om det finns något tillfälle som är speciellt att njuta av när det gäller toabesök, så är det väl de gångerna man trodde att man skulle sprängas om man inte fick pissa, och det finns ju inte mycket som slår att få sätta sig på toa just då, men tack och lov är det ingen vana jag har inför varje toabesök, och alltså är det en ganska så opretantiös och ytterst vardaglig grej man gör varje dag, utan att lägga större vikt vid det.
4. Köra över en mask med cykeln. Ja, nu drar jag det här till det yttersta. Om man ska leva i nuet och fånga dagen och njuta av allt hela tiden, så innebär det också det lilla tillfälle som man sitter på cykeln, rullar fram länsgmed gångvägen och inser att det inte alls är en gren på vägen utan en mask, och inser sedan att det är försent att svänga undan, acceptera detta och köra över masken. Det låter ibland lite konstigt, det fastnar mask på däcket och man hinner tänka: "fan" innan man glömmer bort hela händelsen, och det är inget man berättar för arbetskamraterna när man kommer till jobbet ("vet ni, idag när jag cyklade hit, då körde jag på en mask! Ni skulle ha sett...!) Visst skulle jag kunna börja reflektera över djupare frågor som rör människan och naturen blablabla, men i själva verket är det bara en mask som blir mos under ett cykeldäck. Punkt.
Dagen är fylld av ögonblick som helt enkelt inte är så njutbara, och man kan ju faktiskt inte njuta av allt hela tiden. Att fånga dagen måste istället innebära att man tar upp allt som påverkat en på ett eller annat sätt, bra eller dåligt, och lär sig av det. Att leva i nuet måste innebära att man ser det som händer här och nu, men det betyder inte att man alltid måste göra det till en grej. Uppsaktta de små ögonblicken, det måste betyda att man uppskattar de små ögonblick man väljer att uppskatta, och inte att man ska uppskatta alla ögonblick under hela dagen (uppskattar inte hundtass i mitt ansikte, eller mask på mitt cykeldäck tex).
Så dagens lärdom: Carpe Diem för all del, men man får faktiskt välja vad man ska "carpa" i sitt "diem" ; ) God natt!
