Sitter i skrivande stund och ser på Batman. Fick mig att fundera lite på superhjältar som jag måste dela med mig av.
Jag är inte jätteförtjust i hela superhjälte-grejen. Det är alltid så överdrivet på något vis, och inte alls logiskt. Jag har inget emot det fantastiska, tvärtom, men jag tycker om åtminstone lite verklighetsförankring. Dessutom brukar karaktärerna i dessa hjälteserier och filmer alltid vara så oorginella på något vis. Hur som helst, inget som jag fastnat för.
Men, det finns några undantag givetvis.
Batman är en av dem. En bra hjälte eftersom det är en typ vanlig människa. Han har inte blivit biten av något (annat än fladdermöss då möjligtvis...), inte ramlat i något radioaktivt eller kommer från en annan planet. Han har med hjälp av teknik och sin egen fysiska förmåga skapat en hjälte i en korrupt stad. Det finns intressanta frågeställningar kring Batman och kring staden Gotham. Dessutom är Batman lite mörk och häftig, och talar till min inre tonåring ; )
Fantomen är en annan hjälte som jag fastnat för. Detta beror på min förälskelse som liten i djurkamrater som finns där i vått och torrt. Hade Fantomen inte haft sin häst och varg, hade jag nog inte läst serierna. Idag finner jag Fantomen underhållande på grund av det faktumet att han springer omkring i blå trikåer i djungeln... Fantomen är ju dessutom en sådan hjälte som egentligen är en vanlig man, oavsett vad alla bandarer påstår. En intressant tanke också, att hjälteskapet är något som gått i arv i flera generationer, och att man kan slänga tillbakablickar i historien för att hitta en Fantomen som någonstans gör något hjältemodigt. Men man tycker ju att efter så många generationer, skulle någon i alla fall ha kommit fram till att blå trikåer inte är den mest smakfulla hjältedräkt som existerat.
I filmväg föll jag handlöst för V i V för Vendetta. Ganska bra gjort att vara så cool i en så ful mask och med en så ful peruk. Något värt att beundra, även om V kanske inte är den regelrätte hjälten.
X-men har jag aldrig läst, men i likhet med V sett på film och fastnat för att hjältarna där trots sina superegenskaper och förmågor, ändå är rätt vanliga människor med sina egna problem. Dessutom är det intressant med en uppbyggnad där skurken inte nödvändigtvis är en superskurk, utan bara någon med en annan syn på saker ocht ting.
Nå, nu fortsätter filmen och jag tänker inte skriva mer om saken för denna gång.
Jag är inte jätteförtjust i hela superhjälte-grejen. Det är alltid så överdrivet på något vis, och inte alls logiskt. Jag har inget emot det fantastiska, tvärtom, men jag tycker om åtminstone lite verklighetsförankring. Dessutom brukar karaktärerna i dessa hjälteserier och filmer alltid vara så oorginella på något vis. Hur som helst, inget som jag fastnat för.
Men, det finns några undantag givetvis.
Batman är en av dem. En bra hjälte eftersom det är en typ vanlig människa. Han har inte blivit biten av något (annat än fladdermöss då möjligtvis...), inte ramlat i något radioaktivt eller kommer från en annan planet. Han har med hjälp av teknik och sin egen fysiska förmåga skapat en hjälte i en korrupt stad. Det finns intressanta frågeställningar kring Batman och kring staden Gotham. Dessutom är Batman lite mörk och häftig, och talar till min inre tonåring ; )
Fantomen är en annan hjälte som jag fastnat för. Detta beror på min förälskelse som liten i djurkamrater som finns där i vått och torrt. Hade Fantomen inte haft sin häst och varg, hade jag nog inte läst serierna. Idag finner jag Fantomen underhållande på grund av det faktumet att han springer omkring i blå trikåer i djungeln... Fantomen är ju dessutom en sådan hjälte som egentligen är en vanlig man, oavsett vad alla bandarer påstår. En intressant tanke också, att hjälteskapet är något som gått i arv i flera generationer, och att man kan slänga tillbakablickar i historien för att hitta en Fantomen som någonstans gör något hjältemodigt. Men man tycker ju att efter så många generationer, skulle någon i alla fall ha kommit fram till att blå trikåer inte är den mest smakfulla hjältedräkt som existerat.
I filmväg föll jag handlöst för V i V för Vendetta. Ganska bra gjort att vara så cool i en så ful mask och med en så ful peruk. Något värt att beundra, även om V kanske inte är den regelrätte hjälten.
X-men har jag aldrig läst, men i likhet med V sett på film och fastnat för att hjältarna där trots sina superegenskaper och förmågor, ändå är rätt vanliga människor med sina egna problem. Dessutom är det intressant med en uppbyggnad där skurken inte nödvändigtvis är en superskurk, utan bara någon med en annan syn på saker ocht ting.
Nå, nu fortsätter filmen och jag tänker inte skriva mer om saken för denna gång.
