2018 har varit ett år av uppfyllda drömmar, av utmaningar och mycket mycket minnesvärda små och stora stunder! I vanligt ordning låter jag mitt fotograferande få visa upp året, men jag ska också skriva några rader.
2018 började med en enorm trötthet som kom av hösten 2017 som var fylld av akut sjuka hundar och annat elände. Jag tror jag började fungera ordentligt först i mars april, och kom lite i ofas i allt möjligt redan från början, något som varit lite av ett tema hela året. Trots det har jag lyckats uppfylla tre stora drömmar i år.
1. TATUERA MIG!!! Helt galet, äntligen efter många år av funderande och planerande och sparande har jag fått tautera mig, och jag ÄLSKAR min tatuering. Och jo jag har ju sagt att "bara en tatuering, och en stor en" men jag måste erkänna... jag filurar på fler tatueringar. Inte nästa år, kanske inte ens året därpå, men någon gång i framtiden blir det fler tatueringar. Det var så oerhört givande att få känna att kroppen var min, så mycket min att jag kan bestämma vilka permanenta bilder jag sätter på den. Med en kropp som så ofta måste lida i smärta och andra obehag, som är i ett stadie av förfall (lite mer och snabbare än vad den borde) känns det oerhört skönt att få göra något som är nytt, som får åldras med mig, på ett sätt jag har bestämt. Dessutom blev tatueringen på ryggen lite av ett eldprov i smärthantering, och även det har varit en hjälp i många situationer där jag bara vill skita i allt. Jag minns min tatuering, något som hela tiden finns där som ett visuellt bevis på att jag är jävligt tjurskallig och det är inte bara en nackdel.
2. Fotografera en frieser på en sommaräng. O M G! Att överhuvudtaget få se en frieser har varit min inre hästflicksdröm sen alltid. Att dessutom få arbeta med en frieser och FOTOGRAFERA DEN har varit helt jäkla galet. Tyvärr har Diablo flyttat och vi kommer mest troligt inte ses igen, men den här våren och sommaren har gett mig många erfarenheter och bekanta som jag håller väldigt kär, och förhoppningsvis får träffa många gånger till.
3. Vandra upp på Kebnekaise igen! För ett antal år sedan gick jag och min kära vän Linda upp på Kebnekaise. Vi tog oss väldigt långt, men inte hela vägen. I år gjorde vi revansch, denna gång tillsammans med Elin och Maja också och vilken resa det blev! Helt galet roligt och kärvt, jag har aldrig haft så ont i min kropp som efter de dagarna, men vi har fått med oss minnen för livet! Många skratt, många stunder av fantastiska upplevelser som vi får dela resten av våra liv. Jag hoppas någon gång i framtiden kunna ta mig till Kebnekaise för att ännu en gång försöka komma till toppen, men för tillfället är jag oerhört nöjd med den vandring vi gjorde tillsammans!
Utöver dessa saker har jag arrangerat ett antal lajv ensam och med andra som varit fantastiska, jag har fått mig nya vänner som jag hoppas följer med mig länge till. Vi var på lajvkonvent och jag vågade ha en lajvpresentation inför en väldigt stor publik. Jag har haft en glasutställning tillsammans med Maja, oerhört roligt och lönsamt!
Jag och Elin köpte bil, vår Rudis som är den bästa bilen i världen. Amira har fått mer ro i kroppen och knoppen med hjälp av smärtstillande och en bättre förståelse för hennes behov hos oss som älskar henne. Jag har varit på utlandsresa med en del av familjen, jag har gått två utbildningar inom hund- och djurträning och fått börja jobba med hästar som en del av mitt företag! Jag har fått genomföra några fotoprojekt, fördjupat mina skills som tecknare och haft ett lyckats yrkesår trots galet väder som satt käpparna i hjulet ibland. Jag har fått umgås en massa med bonusbarnen, på utflykter och kvällsmys och allt däremellan!
Jag har börjat bråka på läkare för att få ordning på smärtan, och även om den stadigt blivit sämre och gjort det här året till ett år då mina känslor och tankar och energi legat bakom en ridå av ajaj har jag lärt mig massor om hur det ska hanteras. Jag hoppas på att 2019 blir året då jag får landa i en vanlig vardag i det här och kunna använda mina copingskills utan att behöva använda all energi som existerar för att uppnå det.
Här följer året i bilder och därefter en liten snutt om 2019!
2019 kommer bli ett år av förändringar på olika vis, men också ett år att bygga vidare på 2018's olika framgångar och utmaningar. Fler utflykter, stora och små, jobbutmaningar, läkarmöten, hundmys, och framförallt ett till år tillsammans med Elin, bonusfamilj, familj och vänner, nya bekantskaper stora som små! Förhoppningsvis börjar vi tävla, jag och Varg och ser var vi hamnar där. Kanske 2019 är året när vi hittar hus tillsammans med bästa NatMag, i alla fall blir det året när vi planerar det, och ser fram emot det ännu mer än förra året. Vi planerar en resa till Björkliden någon gång under året, och det blir så klart lajv, konvent och kanske en och annan hundutbildning!
Mina förhoppningar för 2019 är att:
- Börja tävla med Varg
- Hitta fler bra rutiner för att Amira ska få må bra
- Använda alla föregående års utbildningar för att utveckla företaget (oh förhoppningsvis hitta en egen inomhuslokal!)
- Resa till Björkliden
- Söka hus, drömma om hus och kanske till och med hitta ett hus!
- Fortsätta utveckla hästverksamheten i företaget
- Arrangera ett par lajv
- Åka till Prolog
- Få ordning på den kroniska smärtan
- Få göra en miniresa med bonusfamiljen till Vasa
- Hitta nya bekantskaper och vårda de gamla!
- Få en stadig rutin på träningen för egen del
- Fotografera i mängder!
Tack 2018 för ett fantastiskt år, och välkommen 2019, må du vara fylld med utmaningar, glädje och upplevelser!
