Det här är ett blogginlägg jag hade planerat att skriva under sommaren, närmare bestämt i slutet av juli. Men nu blir det ikväll istället, mest för att jag egentligen inte behöver vänta till just juli.
Det är ett inlägg som mest av allt riktar sig till en person här i världen, men det är för var och en att läsa eftersom det knappast är något jag vill hålla för mig själv. Det behöver inte vara en hemlighet. Det ska inte vara det. Må världen få veta!
För några år sedan fick jag ett oväntat meddelande från en människa som funnits i periferin sedan många år tillbaka i vår gemensamma spelhobby lajv. En person jag för all del visste en del om men långt ifrån allt, som jag bara precis hade börjat lära känna lite mer än en "lajvbekant". Det var ett fantastiskt meddelande som fick hela världen att snurra för en stund, för vem kunde väl ha en crush på mig? Det var inte alls väntat och tog några dagar att smälta. Vi pratade lite den där kvällen om saken, att vi ju egentligen inte kände varandra och att vi kanske i första hand skulle börja där. Lära känna varandra.
Så, för ett år sedan snart (i juli), åkte jag upp till det mäktiga fantastiska fjällandskapet i Björkliden (Abisko), för att vara med på ännu ett år av Fjällcon. Ett spelkonvent med vandring, rollspel och lajv, med andra nördar. Fem fantastiska dagar! Men den här gånger var det extra fantastiskt, för det var helgen jag hade bestämt mig för att ta det där riktiga steget till ett ordentligt förhållande med människan jag hade lärt känna och nu säkert visste att jag älskade.
Det var enormt pirrigt och fantastiskt på samma gång, när vi satt i björkskogen vid Rallarkyrkogården och pratade. Jag minns att det var varmt ute, och myggigt, men för en stund brydde jag mig inte om det. Hjärtat bultade och tankarna var upptagna med väldigt mycket annat när hon kom och satte sig bredvid mig. Det var okomplicerat och inte så svårt som jag hade förväntat mig. Vi bestämde att vi gick från att vara var och en, till att vara vi tillsammans, testa och se var det ledde oss. Första kyssen var magisk och oförglömlig i ett overkligt landskap uppe vid Trollsjön, med de stora fjällen runt oss, och den isblåa spegelblanka sjön framför oss. Det var helgen som förändrade livet på alla sätt.
Nu har vi snart passerat ett år. Till hösten kommer vi flytta ihop. Vi går ifrån att vara "distansbaserade" i vårt förhållande till att bli sambo. Alla steg som lett oss hit har varit fantastiska, spännande och förvånansvärt okomplicerade. Kanske borde det finnas någon form av nervositet inför höstens flytt och samboskap, men det gör inte det. Det finns bara förhoppningar och drömmar.
Elin, du är min trygghet, mitt stöd och min vägledare. Du har min kärlek, lojalitet och styrka. Varje ny sida av dig som jag får lära känna och förstå, är som en till stjärna som tänds på den oändliga himmel som är du. Oavsett vad framtiden bär med sig, älskar jag dig här och nu, och är den lyckligaste människan på jorden som fått dela allt vi gjort tillsammans. Tack för att du valde mig. Och tack för att jag fick välja dig.
