Skäms inte för den du är.
Gudarna ska veta att vissa dagar är det nästan omöjligt. Det är aldrig riktigt något jag kan greppa, när det kommer över mig. Att jag skäms för vem jag är. Jag skulle inte kunna förklara för någon vad det är jag skäms över. Vad det är som gör att jag känner mig lite under alla andra, vad som gör att jag ser mig som ett andrahandsval. Det är bara en känsla i kroppen av att vara otillräcklig och inte duga. De dagarna tolkar jag allt utifrån kontexten att alla ser lite ner på mig, fastän jag logiskt vet att det inte är så. Jag har en känsla av att vara iakttagen i allt jag gör med dömande blickar. Jag förväntar mig att varje möte med en annan person ska sluta i en kritik, en utskällning eller kanske något värre.
När dom där dagarna kommer, då blir det svårt att göra saker. Svårt att ta initiativ eftersom jag på förhand tror att det ändå inte kommer duga. Jag tror att ingen annan är speciellt intresserad av mitt liv och när jag pratar med folk föreställer jag mig att allt jag säger och gör egentligen bara är störande, men människor är för snälla för att säga något.
Jag tycker att jag gör fel hur jag än gör. Om jag pratar med någon säger jag fel saker eller gör andra obekväma, när jag inte pratar stänger jag folk ute och blir eremitig och skum. Om jag gör saker blir det fel eller inte tillräckligt bra och gör jag inget alls är jag dålig och oproduktiv. Och så där går det runt runt runt tills jag bestämmer mig för att väldigt bestämt ta kontroll över tankarna igen och tvinga hjärnan att tänka annorlunda.
Jag hade just en sån här dag för någon vecka sedan men hade bestämt mig för att nog fick vara nog och gjorde något åt det. Jag hittade något som engagerade mig nog för att jag skulle våga säga vad jag tyckte och gjorde så. Sen var det inte mer med det, just då. Men för någon dag sedan fick jag svar på tal.
Har du stött på ordet Näthatare någon gång? Det är precis vad det låter som, någon som sitter och hatar saker på nätet. Jag har aldrig råkat ut för en näthatare tidigare men jag har hängt med nog för att förstå att framförallt kvinnor och människor som avviker från en heterosexuell norm drabbas av det här, och att det kan vara sjukt jobbigt att stå ut med.
Min näthatare, anonym så klart, hade bestämt sig för att jag var en nål i ögat på allt som var riktigt och sant här i världen på grund av att jag är bisexuell och kvinna. Jag tänker inte ta upp vad som sades och i vilket sammanhang, men jag skra skriva om hur det känns.
För det första inser jag att det kunde ha varit mycket värre. Som kvinna, som avviker från den heterosexuella normen hade jag kunnat få ta emot en hel del mycket mer skit, men jag har inte det. Deslvis för att jag är lite allmänt tillbakadragen och inte hörs och syns så mycket, och delvis för att jag i mig själv har turen att vara ganska envis och stark. Det har varit en stor hjälp. Det finns andra där ute som har det betydligt värre.
Men för mig personligen blev det ett hårt bakslag när jag insåg att det finns en främmande människa någonstans ute i världen som ansåg sig ha rätten att kasta skit på mig bara för att jag inte riktigt höll mig i facket. Och jag tänker vidare att det inte är underligt att människor har svårt med självförtroende, självskänsla när det finns sådana här människor som utan någon anledning ger sig på någon för att... Ja jag vet inte! Jag förstår ärligt talat inte vad det är som är så provocerande!
Jag har sedan tidigare beslutat mig för att andra människor inte ska få makten över hur jag känner och tänker. Jag bestämmer vem jag är, vem jag vill vara, vad jag vill göra osv. Men det är förbannat svårt ibland att inte låta sig beröras.
Jag ska skrapa ihop mig själv. Arbeta mig tillbaka till att våga igen. Sluta tänka mig som en andra prioritering i allt. Mitt liv, det är mig det handlar om, jag bestämmer. Jag är arg och det får bli en drivkraft.
Jag är den jag är, med alla sidor, bra och dåliga och jag vill inte skämmas för det. Punkt.
Kommentera