My Blue Demon

 

Amira är lite över ett år gammal och har nu bott hos oss i lite över en vecka. En liten försiktig tjej med stort mod och ännu större hjärta! 

 

Första veckan har gått bra utöver alla förväntningar. Det känns som när jag fick hem Fenris, då allt bara gick. Alla nya platser, alla nya människor, det bara fungerar! Hon är social och framåt, men till skillnad från Fenris är hon noggran med att inte stampa in på andras område utan att få lov först och hon är väldigt tystlåten.

 

Eftersom hon inte är van att vara ensam och fortfarande tycker vår lägenhet är lite läskig följer hon med mig på jobbet. Jag hade förberett med bur och allt här, som hon skulle kunna ligga i under arbetspassen men det har inte behövts en gång. Buren står här så att hon kan gå in och lägga sig om hon vill få vara ifred. Men favoritplatsen är mellan mitt skrivbord och lunchrummet på hallmattan, för där har man koll på alla som kommer och går, och får dessutom i första hand veta när personalen går på rast. Hon går inte in i säljrummet under arbetspassen för att hon inte vill störa, och när alla får rast studsar hon gladeligen in till alla och hälsar. Chefen är en stor favorit som hon gärna myser in sig hos och kelar en stund när han har tid. 

 

Hemma är hon en mysknodd utan dess like, som mer än gärna kommer och lägger sig i soffan framför TVn eller kryper upp i sängen på täcket. Sitta i knä och bli klappad är inte fel det heller. Även om nya platser och nya människor är lite läskiga tvekar hon inte att ta kontakt och att undersöka. Hon är lyhörd och går mer lös än i koppel. 

 

Vi har som smått börja träna lite, lägga grunder som hon inte har än. Hålla fokus på mig är en svår sak, speciellt  när det är så mycket spännande som händer runtomkring! Men hon tycker om att arbeta och godis är tack och lov gott (wheaten har en viss tendens till att bli kräsen har jag märkt under åren :P)! 

 

Med kompisen Hastur går det galant! Hon bestämmer, det avgjordes ganska fort. Men de leker mer än gärna med varandra, ute och inne. Det finns ingen konkurens mellan dem så leksaker och ben kan ligga på golven och de leker friskt med det utan att bli arga på varandra. 

 

Givetvis är det här en smekmånad! Som jag innerligt njuter av! För under allt det goa och rara, under den där mjuka pälsen och stora ögonen finns en väldigt bestämd fröken med mycket bestämda åsikter, och för varje dag som hon blir lite modigare och lite tryggare med sin plats i familjen, försöker hon också trycka på gränser för vad hon får göra och inte! Terrier säger jag bara. Alltid en utmaning, och jag älskar det! Nu ser jag fram emot agilitysäsongen som ska börja, och till min stora glädje tycks den här fröken dessutom vara väldigt intresserad av att spåra! Hur som helst är det skönt att ha hund i lägenheten i igen. I mitt liv. Jag saknar Fenris varje dag, men det är som sagt på en nivå nu där jag minns honom med glädje och kan känna mig glad över att ha haft honom i mitt liv. Amira har definitivt hittat sin egen plats i mitt hjärta, som hon delar med mina gamla hundar och kommer dela med de framtida. 

 

Nu ska vi jobba vidare! Studsa på!