Här kommer ännu en anekdot från mitt liv som hundägare...
Jag har som princip att inte ta med mig min hund när jag håller i kursen OM jag inte har en god anledning. På valpkurser är det bra med en äldre erfaren hund när vi miljötränar. Ibland behöver jag visa moment och då är det också bra att ha hund med.
Men ibland inträffar det dagar då det inte finns någon anledning att ta med egen hund, men jag har inget val, för det går inte att ha hunden ensam hemma. Just denna dag var en sådan! Vad grannarna försökt göra vet jag inte, men i min fantasi har de installerat en elefantdusch med tillhörande elefant. Det har skramlat och dundrat och borrats och hammrats hela dagen. Hundarna har varit hyffsat knäppa av det ständiga oljudet de inte förstår sig på. Därför vågade jag inte lämna dem ensamma idag.
Som du kanske lagt märke till skriver jag hund i plural. Det beror på att jag för närvarande har två hundar. Hennes Majestät och Signalhornet, som är här på avlastning några dagar. Jag laddade upp med godis, vatten och en krok att sätta fast i marken. Min idé bestod i att gå en stund med dem, sedan sätta fast dem i kroken under kursen så de kunde i stilla ro se på medan kursen pågick och få träna lite efteråt som belöning.
...
Ibland undrar jag vilka hundar jag tror att jag har i kopplet. Signalhornet kallas ju inte SIGNALhorn för inte! Och Hennes Majestät beter sig precis så bortskämt som hon skulle önska att hon var när vi har främmande hundar runt oss. De inledde med att slänga sig i kopplet när första hunden siktades. Signalhornet med sitt öronbedövande skall och Majestätet med ljudet av en rabiessmittad björn. När jag lyckats lugna ner dem och alla hundar och ägare anlänt tog vi plats i det gröna gräset. Med en massa sten i marken. Ingen krok gick ner med andra ord och jag fick hålla dem i kopplet och ha dem liggande intill mig.
Ja, det var i alla fall min vision.
Majestätet låg ganska fint i två minuter. Signalhornet snuddade marken med magen, sen var han uppe på benen och skällde i mitt öra. Eller ålade sig för att, om möjligt, ta sig ur kopplet och slänga sig iväg till de andra hundarna.
Hennes Majestät ville inte vara sämre och började spana in de andra hundarna för att se vem som var värd att tycka om och vem som skulle ätas upp. Efter en del om och men lyckades jag i alla fall få dem att vara stilla och tysta.
Tills jag hör ett frenetiskt krafsande bakom ryggen. Signalhornet att bestämt sig för att ta ut all frustration på marken och gräver som om hans liv hängde på det, alldeles intill min rygg. Det sprutar jord överallt. Majestätet vill inte vara sämre. Hon hittar en bra plätt att gräva på framför mig och nu sitter jag och försöker hålla genomgång med två hundar som leker jordfräs runt mig!
Nåja, det var i alla fall inte en högljudd sysselsättning och de fick gräva en stund. Sen blev det tråkigt. Så de tänkte leka med varandra. Vi har en sträng regel. Man får inte leka i koppel. Gissa villken regel de båda valde att heligt skita i? Försök att koncentrera dig med två hundar som sitter fast i varandra och tumlar runt över dina ben!
Än en gång lyckades jag efter mycket om och men få dem att bli tysta och lite mer still. I två minuter, tops. Jag är mitt uppe i en förklaring när jag känner hur någon tuggar på min hand. Det är Hennes Majestät som beslutat att om inte hon får leka med Signalhornet eller äta upp deltagarnas hundar, då ska hon misann äta upp mig! Och Signalhornet förstår inte varför det är okej att tugga på kärringen när man inte får tugga på varandra i koppel så han börjar på min andra sida att åla och ge ifrån sig underliga ljud.
Ännu en gång blir de någorlunda tystna och snälla efter lite godisletande i gräset för att syssälsätta sig. Min koncentration bryts sen, igen, av att Signalhornet klurigt kommit på att det är betdyligt bekvämare att äta ur godisfickan direkt istället för att söka upp skiten i högt gräs. Med stora oskyldiga ögon ser han på mig när jag kommer på honom med hela näsan i godispåsen. Majestätet måste så klart dit och kolla läget och sen är vi där igen: med två hundar som ålar runt på varandra...
Hennes Majestät börjar äntligen att ana min irritation över deras beteende och reagerar med... Att bli ännu värre. Nu riktas hela hennes uppmärksamhet på mig. Med hennes tunga i ärat försöker jag få henne att inte klättra upp på mig och självklart känner sig Signalhornet utelämnad och måste ropa ut detta så alla hör och förstår hans situation. Tillbaka på ruta ett igen.
Efter en mycket lång kurstimme var vi klar och de fick springa lös på ängen och leka med en av kurskompisarna. Givetvis avrundar de kvällen med att hitta ett sunkigt äckligt dike med stillastående vatten och bada i det! Min hämnd: de fick duscha när vi kom hem igen.
Hah!
Nästa gång slänger jag in dem hos grannarna som renoverar och säger "Ert problem!"
